Kagagatan 9,11 och 13

Berget där husen på Kagagatan står var ännu högre förr. På 30- och 40-talen sprängde man bort delar av det. 1949-1954 byggde man bostadshus. Det är svårt att föreställa sig, men då låg Kagagatan i utkanten av staden.

Huset på bilden har jag blängt mycket på under 90-talet. Vägen till skolan gick förbi här. Det fanns en telefonkiosk vid bortre änden, där jag och min kompis Pelle någon gång ibland ringde på gratisnumret avsett för tjejer, till snacktjänsterna vars nummer fanns tryckta på små annonser långt bak i tidningen. Pelle höll oftast i luren. En gång provade jag, och jag minns varje stavelse den skånske mannen i andra änden sa: "Ditt tjocka feta jävla svin". Jag var aldrig mycket för bus.

Söndagen den 25 oktober 2015 står jag nedanför kullen och försöker få en bild i skymningsljuset. Det känns fysiskt, hur tiden rusat iväg här. Tusentals promenader till och från skolan, alltid så tyst i den här delen av staden. Jag minns kullen täckt i lockande nysnö på morgonen, och hur vägen nedför hunnit bli en oemotståndlig iskana när det var dags att gå hem.
Jag får min bild, vänder runt barnvagnen och går upp mot Vretagatan. Telefonkiosken är borta sedan många år.

Bjälbogatan 26 och 30

Tornhagsparken är Linköpings vackraste plats. Härifrån ser man en bra bit av Roxen, och vidare bortom, där slätten tagit slut och skogen bildar en blå ås. Står man i linje med Kagagatan ser man Kaga kyrka, som en leksak mellan Tornhagsvägen 13 och 15.
Ändå är man mitt i Linköping.

Det är ingen stor gåta att man valde att bygga de höga punkthusen här. Men man borde inte ha gjort det, såklart. Husen är gräsliga.

Corren rapporterade den 21 september 2005 att möte hållits i Folkungaskolans aula för att diskutera byggandet av punkthusen. En ung man som hette Alexander var den enda ur publiken som yttrade sig för byggandet av hus på Tornhagsberget. "Han blev genast nedtystad och möttes av högljudda protester från många andra i publiken", står det i Corren. Resten av åhörarna tycks ha tagit unison ställning emot. Bilden av en "stenkastarmentalitet" bland områdets invånare målas upp av ja-sidan i debattartiklar i Corren följande dagar.

Correns arkitekturexpert Bo Sundberg anger att "Linköping alltid växt genom förtätning" den 9/11 samma höst.

Tio år senare har vi dimma i Linköping. Punkthusen är sedan länge ett faktum, och Alexander har vunnit.
Vi pratar fortfarande om förtätning, men ingen politiker tar längre ställning emot. Om de någonsin gjorde det.

Folkungagatan 5

De första kalla höstdagarna kommer. På lördag förmiddag är gårdarna tomma.

Vi ser en man som går och sparkar undan kastanjer från cykelbanan. Han har en bra bredsida. Seglarskor. Det frasar när kastanjerna rullar in under torra löv. 

Nedfällda persienner. En bit in i oktober. Nu är det inte gratis att gå ut längre. 

På Folkungagatan ser vi ett hus som tycks byggt för dessa dagar.
Här är det grå förmiddag i oktober, året om. 

Bilden är tagen den 10 oktober 2015.

Åbylundsgatan 1

 De fristående parkeringshusen kommer att bli färre. Åtminstone i Linköping. 

De står på åtråvärda tomter där kommunen vill låta bygga bostadshus. När man bygger nya hus får de i stället ett eget parkeringshus i botten- eller källarplanet.

Förmodligen försvinner parkeringshuset på Åbylundsgatan också en dag. Det kanske vi kan leva med. Jag har svårt att säga att det är vackert. 

Men det blir tråkigt ändå, den dagen. Framförallt tycker jag att huset har en rolig uppsyn. Där det står är det glatt och otidsenligt som en hårdrockarfarbror.

Bilden är tagen 3 oktober 2015.