Jag har fina minnen från dagistiden. Framför allt tyckte jag om att köra trampbil runt gården.
Jag minns huset som gulare.
Det ska nu rivas, eller "jämnas med marken" som Corren skrev. Artikelförfattaren har nog aldrig gått på förskolan Astrid, eller så har hon inte lika ljusa minnen därifån. Språket bär prägel av skadeglädje, rent av hämdlystnad:
"Huset på Hjälmsätersgatan, där förskolan Astrid är inrymt, är i det närmaste femtio år gammal med flera brister som ägaren Lejonfastigheter själv har pekat på. Nu har bolaget tagit beslutet att det inte längre lönar sig att lappa och laga på byggnaden."
Om huset är 50 år gammalt och det rivs i år, tillbringade jag min tid där precis i mitten av dess bana. Bilden nedan visar Klockhuset, framför ålderdomshemmet Hjälmsäter. Klockhuset finns kvar, ålderdomshemmet är rivet, och förskolan är ännu inte byggd. Bilden är tagen ungefär där jag tog min bild i maj 2016. I mitten av båda bilder syns det lilla klocktornet.
Den äldre bilden har jag tagit från ett vykort. Det är poststämplat den 21/7 1948. Meddelandet lyder:
"Skickar en hälsning från Linköping. Vi har rätt så bra väder, fast det blåser lite väl mycket. Detta är ett foto av ålderdomshemmet i Linköping.
Många hälsn.
Berna Franke
Bengt Inger"
Det skickades till Fru L. Andersson på pensionärshemmet, Vaxholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar