Jag cyklade igår, åt öster i stället för västerut som jag brukar. Här är marken hårdare, det är stenigt, berggrunden tittar fram mellan åkrarna.
Kyrkorna är från 1100-talet, kalkstenen fick tas upp vid Vreta kloster. Sådant finns inte här vid Roxens södra strand. Här är granit.
Och Harg betyder stenig mark.
Alldeles tyst är det här. Inga människor, inga bilar. Fornminnen överallt, ortnamn med urgamla betydelser: Skälv, Tägneby, Tuna. Man ser spöken.
I Östra Skrukeby står en gravhög uppe på en bergklack. Långt äldre än kyrkorna och de skrivna källorna. Ändå är kyrkan uråldrig. Östra Skrukeby kyrka har en port mot söder, träet är dendrokronologiskt testat. Det fälldes mellan 1140-1150.