Hjälmsätergatan 6 och 2

Jag läste någon text om att jordbruk blir omöjligt om 60 år, om vi fortsätter i nuvarande takt.
En annan text handlade om att vi saknar tillräcklig fantasi för att förstå hur fasansfull framtiden blir. Den ganska omedelbara framtiden, som jag kanske får uppleva. Som mitt barn inte kan värja sig för.

Vi måste se bortom stigande havsnivåer.

Jag vet inte. Jag var i Hjälmsäter för några helger sedan. Jag hatar att tänka på att vi alla ska dö i en klimatkatastrof, när vi kunde ha strosat runt i våra barndomskvarter.

Hjälmgatan 8

 

Det bör vara Gottfridsbergs finaste hus.

Stångåstaden använder det i annonser.

Det är ett vackert, gult hus, i det "egentliga" Gottfridsberg. Det har alla rätt. 

Jag har varit på fest hos folk som bor i perfekta hus. Förr om åren. 

Ofta vet de inte ens om det.

Bild från 25 juli 2016.

Stensättaregatan 1 och 3

På granngården står evakueringsbaracker. Här bor hyresgästerna medan deras lägenheter renoveras, eller "får ett ansiktslyft" som det stod någonstans.
Renoveringarna betalas av hyresgästerna med höjd hyra. De som bor länge betalar flera gånger om.

Snart är det vår gårds tur. Nästa hyresgäst i vår lägenhet får rivningskontrakt.
Vår lägenhet behöver inte renoveras. Den är hel och fin.

Bild från den 9 juli 2016.

Örngatan 9

 

Här var en kiosk när jag var liten, och jag kan inte lova att jag minns den.

Jag vet jag mindes den förr men nu är jag osäker. Så har det blivit med tidiga minnen. De glider undan.

Man köpte kvällstidningen här. Små papperspåsar med godis. Glass. Det är svårt att föreställa sig, men så skedde. Kan de även ha haft grill?

Nu tycks byggnaden vara ett gästhus till hyreshuset på samma tomt.

Byggnaden vetter mot Grenadjärgatan men har adress Örngatan 9.

Bilden är från den 9 juli 2016.

Örngatan 3

Det vore väl fan om jag skulle sitta och hylla "det ruffiga" Gottfridsberg.
Men nog är det tjusigt med ett riktigt näste i bra läge.
Ett sådant hus dit pappor flyttar efter skilsmässan.

Inget får mig att vilja börja röka igen som ett sådant hus. Att få stå där, på balkongen, en pappa som inte gör så bra ifrån sig men gör så gott han kan. Kanske stolt att ha rostbröd i frysen.

Vem vet vad det blir av kvällen. I denna fantasi har jag bättre skäggväxt, ok midja. Jag ska snart gå ner till Skeppet och kolla läget, det kommer vara lugnt men jag ska ha mig ett par öl. Sedan är det ner på stan.
Ungarna är hos morsan.

Bild från den 7 juli 2016.

Åbylundsgatan 14

 

Här tillbringade jag många kvällar när jag var 13-14. Det var Krille och jag som körde inlines-bandy, i perioder varje kväll till det blev för mörkt att se. 

Ingen bryr sig väl om andras pojkminnen. Inte jag heller. Men nu har 15 år gått och det är fint att stå där.

Vi stoppade en innebandyboll full med Ica-kasse, lade straffar på varandra, tränade anfall. Asfalten var grovkornig och nötte ner hjulen. Till slut hade man två kvar på varje fot, ett fram och ett bak förstås. Sedan fick mamma köpa nya.

1999 gick LHC för första gången upp i elitserien i ishockey. Då var vi här, direkt, och spelade som Mike Helber, Uffe Söderström, Ragge Karlsson och Johan Bülow.

Min bror, som är 11 år äldre, minns planen enbart som en tennisbana. På hans tid fanns ett riktigt nät här.

Jag ber om ursäkt för detta inlägg.

Bild från 9 juli 2016.

Återigen Tornhagsvägen 2

Tornhagsvägen 2. Blir man aldrig klar med.

Nu i sommarsol.

Tornhagsvägen är särskild. Den kanske vackraste gatan i Linköping. Här syns överallt den stupande himlen, "Dreamcast-himlen" har jag någon gång tänkt eftersom spelen till den konsolen ofta visade en lika blå himmel med likadana moln. Jag antar att det var en fin effekt som var förhållandevis lätt att rendera. Och effekten var då ny i sin idealistiska tappning. En Playstation 1- eller 2-himmel var jämförelsevis ingen himmel utan en skiva lagd över landskapet, av någon anledning sällan så vackert blå utan glåmigt grå eller nattmörk.

Bild från 3 juli 2016.