Stenbrötsgatan 5

 

Tornhagsskolan har låtit eleverna måla på betongen. De äldsta målningarna är från 1996 och den senaste verkar vara från 2007.

Jag gick på Tornhagsskolan mellan 1993-2002. Jag minns målningarna, men fick aldrig möjlighet att måla själv. Kanske hade jag avbildat Matthias Niilimaa om jag fått chansen. 

Citatet "Tears of love don't become sorrow, they become pearls of regret" framstod som obegripligt för mig när jag var barn. Än idag vill jag vända mig mot metaforen. Tårar är mjuka och genomskinliga, medan pärlor är hårda och vita.
En sak stämmer. Att gråta pärlor vore förenat med stark ånger.

Målningarna finns vid entrén till gymnastiksalen. Måste jag välja en favorit, blir det basketbollen med en stjärnan, målad 1996 av Felix i 9D.

Tornhagens postlåda

Postlådorna har fått tidigarelagd tömning. Var är det upptrissade samtalsklimatet när jag behöver det? Har vi hört ETT ENDA hot om våld?

Jag skojar. Men visst är det trist? Jag tycker om att skicka saker med posten. Nu avvecklar man.
Går nästa steg i samma riktning blir det svårt att skicka post. Det är en skam. Jag jobbar för en konkurrent till PostNord och arbetar varje dag för att den här lådan ska byta färg eller försvinna. Det kan inte hjälpas.

Men från början handlar det om politik. Vem kan säga att servicen blivit bättre på en privatiserad marknad?

I korsningen Kagagatan-Skedagatan står ännu ett tag en hederlig postlåda.

Bilden är från den 13 februari 2016.