torsdag 17 juli 2014
Tomt Linköping
Det är juli och jag har börjat jobba igen efter semestern. Jag jobbar på företaget som delar ut tidningen i Linköping och i andra städer.
Jag sitter i ett rum på ett kontor. Jag trodde aldrig att jag skulle få jobba inomhus men nu gör jag det.
Tiden går sakta. Molnen står på himlen men luften står stilla. Innan eftermiddagsfikat får jag uppdraget att köpa glass. Jag åker till Tempo i Tallboda och köper en fryst Schwarzwaldtårta. På vägen tillbaka ser jag ett gäng på cykel. Det ser ut som de ska åka och bada. De är tjejer med hucklen över håret. De är tonåringar.
Vi äter fryst tårta. Vi har varsin pappmugg kaffe och vi delar upp tårtan. Efter några timmar är dagen slut. Jag cyklar hemåt. Det är långt till Skäggetorp där jag bor. Jag stannar i stan och köper ett par hörlurar och några öl. Det är dåligt med folk i city.
Juli igen. Jag står på Gyllentorget och vet inte vad jag ska göra med mig själv. Nu har jag råd att köpa något. Det finns inget jag vill köpa.
Jag har tid att cykla över slätten. Jag åker hem och slår på datorn. Lyssnar på podcaster.
Under vår balkong leker barnen vildsint. De har en studsmatta och ett partytält. Jag hör dem skrika när jag spelar mitt fotbollsspel.
Känslan av ett stillastående Linköping finns kvar i mig. Inte här i Skäggetorp - här rör det sig alltid. Men i medelklasslinköping och i city står staden stilla om sommaren.
Det är ett barndomsminne som kommer åter. Varma gator, varma väggar. En tom stad. Jag är barn eller tonåring och jag måste göra något och jag cyklar från Gottfridsberg till stadskärnan och det är likadant där.
Jag kunde gå på biblioteket. Låna några Tintin-album och en hockeybok av Sten-Åke Cras.
Fortfarande, antar jag: Jag kunde gå på biblioteket. Låna några Tintin-album och en hockeybok av Sten-Åke Cras.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)