Blåklint

I påsk förodlade jag blommor åt svärfar på Arholma i Stockholms skärgård. Det blev solros och blåklint. Jag valde själv påsarna i Arholma handel, och sådde fröerna i jord från Garant.
Jag hoppas att blommorna står sig i den sandiga jorden, i granskogen på Stenbacknäs.

När jag stod i köket på Arholma och fyllde handflatan med de små fröerna, som såg precis ut som penslar, fylldes jag av känslan av gärning.

Förra sommaren var vi nyinflyttade i Skäggetorp. Jag var tillbaka i Linköping, och Matilda bodde här för första gången. Vi tog många promenader. Jag ville visa allt det vackra som är så viktigt för mig, men som är så svårt att få fatt i och sätta ord på.
En kväll plockade vi blåklint på slätten, nära Tift.

Folkets park

Folkets park ska bebyggas med bostadshus. Tallarna fälls, de gula trähusen rivs, och snart kan de bemedlade flytta in på brf Dansbanan.
Vad som händer med granitbysten av Hjalmar Branting återstår att se.

Idag, en söndag, gick jag till Folkets park för att hinna få några foton. Redan nu ligger grushögar runt parken, och här och där har man satt upp informationstavlor om vad som komma skall.

Här höll Tornhagsskolan sina skolavslutningar de nio år jag gick där. Mormor kom i buss från Kisa, och mamma tog ledigt från jobbet. Ibland kom pappa också. Efteråt åt vi på restaurang La Scala, och någon gång på Kikkobar. Mormor plockade fram portmonnän och betalade, och sedan började lovet.

Ju närmare man nu går byggnaderna i Folkets park, desto tydligare syns förfallet. Färgen flagnar, gatlyktorna lutar, och på sina håll har folk sparkat in väggar och dörrar.

När Tage Danielsson var barn, hjälpte han ofta till i kiosken på Folkets park, där hans mamma Elsa jobbade. Senare berättade Tage att upplevelserna på Folkets park kom att prägla honom och hans yrkesval.

Jag hoppas att något blir kvar. Kanske behåller man Gula paviljongen bland de nya bostadshusen.

.